Men gud. Att söka hjälp och erkänna att man inte orkar hantera och inte förstår sin tonåring. Socialen ska skydda och hjälpa. Men de lägger över allt på mig. Jag ska förklara problemet, jag ska analysera och lägga fram lösningar. Inte de. Vad jag än säger, ber de mig hitta på en fungerande lösning som ska gå ut på att de slipper göra något. Därav frustrationen. Vad ska skyddsnätet göra om de inte vill hjälpa? Hur ska jag veta vad problemet är, när tonåringen inte svarar? Gahhhhh.... Samhällets ansvar??? Nej nej. Bara lilla mamma som ska trolla..... Shwiss shwiss med trollspöt och vips, allt är bra. Nej, skulle inte tro det.... Jävla pissliv, jävla tillvaro, och tack kära skyddsnät, för att allt är mitt ansvar, jag ska lösa allt, orka allt, bära allt..... Suck